Jag har gråtit som aldrig förr. Det trycker med tårar innanför ögonlocken och klumpen i halsen blir bara större och större.

Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att säga hejdå till sin kille som åker iväg på solsemester. Jag vet ju ändå att han kommer tillbaka.

Dock så kommer ju inte jag vara hemma. För om en vecka åker jag till Teneriffa! Jätte skönt.

Så han får vara utan mig en till extra vecka, och jag med för den delen.

Men den här veckan som återstår tills jag åker, kommer kännas så sjukt långt. Även fast det inte är det. 
VI har klarat 3 veckor innan, så vad gör det så svårt nu? Jo, våran kärlek har blivit så sjukt mycket starkare på senaste tid. Så nu känns det som att riva bort en del av mig i tre veckor. Alltså är jag inte helt hel vid tillfället.

Under denna vecka som återstår, ska jag vara med mina vänner &familj som får mig på bättre tankar så jag slipper gå och nöta på att Gustav är så långt borta.

Ikväll ska jag hem till Sofia. Vi ska äta middag, tjocka oss med godis och julmust och förhoppningsvist skratta. Nåt jag behöver.