Jag är en människa med väldigt stora komlex och dålig självkänsla och tar åt mig av minsta lilla. Jag visste, att om jag åker till Karlberg kommer jag bli utesluten. Utesluten från bandet alla redan skapat. Efter som att jag knappt gett minsta lilla till våran lilla P2 grupp med tjejer + killar, kommer jag aldrig komma in där. Det gäller att vara aktiv från början och skapa en vänskap med alla. 
Och det här handlar inte bara om Karlberg och minna vänner från mitt läger. Utan också utan för. I skolan, bland mina närmsta och familj. Jag blir ofta utelämnad ur kretsen. Och jag har fortfarande inte förstått vad jag faktiskt gör för fel. Jag kan inbilla mig, eller så gör jag inte det.

Ingen tar tag i att ens försöka lära känna mig. Jag försöker smita med när alla ska nånstans. Gå med och se glad ut, men när jag vet att jag misslyckas. Går jag tillbaka, sätter mig på en stol och kollar om någon kommer till mig. Men ingen gör det. 
Jag kan ge exempel på såna saker, hur många som helst. Som sagt, jag är svag i såna lägen. Tyvärr.

Och jag kommer alltid vara det. Den där i hörnet. Men ändå en tjej som tar plats. Den som är ensam. Men ändå inte.

Det går inte ihop. Jag vet, men så är det. Och där har ni svaret..

För att kortfatta det hela...

Jag visste att karlberg f1 skulle vara tråkigt för min del. För jag visste att jag skulle bli ut knuffad.. Och vad hände?
Allt skedde.