Jag har aldrig insett vad kärlek var först jag träffade dig. Att vara så kär i någon, men samtidigt vara en bra vän med, som man kan skratta och gråta med, fjanta sig med, vara allvarlig med, arg med osv. Jag trodde aldrig det skulle gå ihop innan du kom in i mitt liv. Att jag skulle bli så kär, att jag verkligen aldrig varit såhär förälskad. Om du skulle tappa alla dina känslor, och lämna mig, då vet jag allvarligt inte vad jag skulle göra. Jag skulle gräva ner mig, gråta till varenda droppe i mig tog slut, stänga igen varenda grej. Inte orka kämpa. Bara gråta. Gråta för att den människan som jag älskar högst här på hela jorden skulle försvinna ur mitt liv. Bara upphöra. Skulle aldrig kunna gå vidare.

Men älskling, jag hoppas på att inget av det här kommer hända. Att det kommer vara du och jag, ett bra tag till. Att du fortfarande älskar mig lika mycket som innan. Att du vill vara med mig.

Vi har gått igenom en hel del, folk har kommit ivägen och velat förstöra. Men alla snedsteg, misslyckande och ord gör oss starkare. I varjefall mig, jag inser mer då hur mycket jag älskar dig. Att du är den enda för mig. Att jag aldrig kommer hitta en människa som dig.

Jag har verkligen hittat den rätta, det känns verkligen så. Jag kan inte tänka mig en framtid utan dig. Aldrig hela mitt liv att jag kan tänka att det skulle finnas en annan kille i mitt liv. För mig finns bara du, du är den enda. Den absolut enda.

Snart 7 månader, 7 månader med världens bästa. Min älskling, som jag älskar till 1000. 
Gustav Jönsson ♥ Elin Söderholm , 8 april 2010 - förevigt....