Det är såhär jag kommer ihåg dig. Killen i bänken framför som alltid lånade ut en penna. Som alltid skämtade om saker och som alltid var så rolig. Som hjälpte mig med datorn i skolan. Som alltid var så glad. 
Tårarna rinner på mina kinder och jag känner mig helt tom. Det här skulle inte hända. Inte dig. Du var inte värd att dö. Inte på det här sättet. Jag finner inga ord. Du finns i mitt hjärta Linus. Din positiva skojare. We miss you. Snart syns vi. R.I.P ♥