Det är en vecka kvar. En vecka kvar i en skola jag har vandrat fram och tillbaka till i 4 år. Jag kan inte låta bli att tycka att det är sorligt. Jag vet att efter den här veckan kommer jag inte gå tillbaka till samma gråa skola igen. Jag kommer heller inte gå tillbaka till samma gamla klass med samma människor som ser likadana ut som första dagen vi klev in i vårat klassrum. Alla är lika tråkiga men vad gör det. Det är min klass, och vi ska skiljas.
Klart man någon gång kommer stöta ihop med varandra, och vissa har valt samma skola och samma linje. Men fortfarande. Fan vad jag kommer sakna allt det där. Alla skratt och alla bråk.
Nej usch. Jag börjar fan snart gråta. Jag kan bara tänka mig in sista dagen, hur mycket jag kommer krama alla runt om kring mig. Bara släppa allt och gråta.
Hej då Anita och Sam och alla andra lärare. Ni är störda, Men fan va ni är underbara <3